02 september 2024

Kompistillhörighet, en känsla av självförmåga och en stressfrämjande inställning är starka förutsägare av motståndskraft hos äldre tonåringar med ADHD, enligt en liten longitudinell studie publicerad i Child Psychiatry & Human Development.

Studien, som följde 113 ungdomar med ADHD från årskurs 10 till 12, fann att högre nivåer av kompistillhörighet, självförmåga och en tillväxtorienterad inställning i årskurs 10 eller 11 förutspådde högre nivåer av motståndskraft 1,5 till 2 år senare

Kompistillhörighet och mekanismer för motståndskraft

Deltagarna i den aktuella studien bedömdes vid tre tillfällen:

• Höst/vinter i årskurs 10 för kompistillhörighet
• Vår i årskurs 10 eller 11 för självförmåga, en stressfrämjande inställning och grundläggande motståndskraft
• Vår i årskurs 11 eller 12 för uppföljning av motståndskraft

Kompistillhörighet i början av studien förklarade 24 % av variationen i motståndskraft vid uppföljningen. Tonåringar med mindre allvarliga ADHD-symptom var betydligt mer benägna att rapportera känslor av kompistillhörighet.

Motståndskraft mättes med hjälp av Brief Resilience Scale (BRS), där tonåringarna ombads att ange hur mycket de höll med om uttalanden som ‘Jag tenderar att återhämta mig snabbt efter svåra tider’ och ‘Jag tar lång tid på mig att komma över motgångar i mitt liv.’

Självförmåga

Självförmåga medlade förhållandet mellan kompistillhörighet och motståndskraft och förklarade 39 % av variationen i motståndskraft vid uppföljningen.

“Högre självförmåga har associerats med positiva resultat för barn och ungdomar med ADHD, inklusive lägre nivåer av depression och internaliserade symtom, samt rapporterad högre livskvalitet,” skrev Elizabeth Chan, huvudförfattare till studien.

Även om svårighetsgraden av ADHD-symtom inte förändrade den positiva effekten av självförmåga på motståndskraft, visar befintlig forskning att ADHD-symtom kan ha en negativ inverkan på självkänslan.

En stressfrämjande inställning

En stressfrämjande inställning förklarade 31 % av variationen i motståndskraft. Personer med denna inställning ser hinder som möjligheter för lärande och utveckling. Tonåringar med svårare ADHD-symtom behövde åtminstone en måttlig stressfrämjande inställning för att främja motståndskraft.

En positiv inställning har bred inverkan

“En av de viktigaste egenskaperna hos motståndskraftiga barn och vuxna är att när problem uppstår ser de dessa problem som utmaningar att lösa, snarare än att bli överväldigade av dem,” säger Robert Brooks, Ph.D., en ledande expert på motståndskraft och motivation.

Friska kamratrelationer är också avgörande för barn med ADHD, varav många har svårt att initiera och upprätthålla vänskap. Barn tenderar att uppleva ökade interpersonella problem när de går in i tonåren. Enligt en studie upplever mellan 50 % och 80 % kamratavvisning, och det konstaterades att klasskamraters uppfattningar om elever med ADHD formas inom de första 30 minuterna och består långt efteråt.

“Vi måste hjälpa våra barn att bli mycket bättre problemlösare och tro på sig själva… att börja känna att det finns dessa problem, men det finns [också] saker vi kan göra,” sa Brooks under sitt ADDitude-webbinarium 2022, “Nurturing Resilience and Motivation in Children with ADHD: The Search for ‘Islands of Competence.’”

Befintlig forskning om ADHD har kopplat adaptiva resultat till en tillväxtorienterad inställning, som författarna noterade. En tillväxtorienterad inställning — tron att man kan förändra sina förmågor och omständigheter — förutspår färre negativa känslor, större självförmåga och mindre undvikande beteende.

Däremot ser de med en stressförsvagande inställning stress som skadlig och är mer benägna att agera impulsivt — ett kärnsymtom på ADHD. En studie publicerad av Society for Research in Child Development och citerad av författarna fann att bland 1 343 ungdomar förutspådde fler negativa livshändelser större stress och minskad självkontroll. När deltagarna såg stress som fördelaktig, var de mindre benägna att reagera impulsivt på negativa händelser.

Stöd från vårdnadshavare

Ingen signifikant interaktion hittades mellan en stressfrämjande inställning och kompistillhörighet. Enligt forskning citerad av författarna kan stöd från föräldrar och lärare vara mer inflytelserikt än stöd från kamrater när det gäller att främja denna inställning, särskilt när vårdnadshavare berömmer ansträngning snarare än förmåga.

Dessutom har närvaron av en karismatisk vuxen — någon som barnen hämtar styrka från — kopplats till motståndskraft hos barn med ADHD. “I avsaknad av en bra medregulator, en stabil, karismatisk vuxen… vet vi att sannolikheten för att uppnå positiva resultat minskar,” sa Cheryl Chase, Ph.D., i sitt ADDitude-webbinarium 2022 om hur stress och trauma påverkar barns utveckling. “En karismatisk vuxen kan göra en enorm skillnad.”

“Trots de negativa utfall som är förknippade med ADHD, presterar vissa ungdomar med ADHD lika bra eller bättre än sina jämnåriga utan ADHD inom en eller flera funktionella domäner,” skrev Chan et al. “Dessa individer verkar uppvisa motståndskraft, eller ett mönster av positiv anpassning, där vissa blomstrar trots de neurobeteendemässiga risker som är förknippade med deras diagnos.”

Begränsningar och framtida forskning

Detta var den första studien som undersökte kompistillhörighet som en förutsägare för motståndskraft och självförmåga som en medlare. Det var också den första som undersökte en stressfrämjande inställning i samband med ADHD.

Analyser kontrollerade för kön, ADHD-symtom, grundläggande motståndskraft och kohort. För att inkluderas krävdes att deltagarna uppfyllde DSM-5-kriterier för ADHD av kombinerad eller ouppmärksam typ. Ungdomar uteslöts om de hade en tidigare eller befintlig diagnos av autismspektrumstörning, bipolär störning, dissociativ eller psykotisk störning eller en organisk sömnstörning.

Framtida forskning bör undersöka de potentiella orsakerna till könsskillnader i nivåer av motståndskraft, som var avsevärt lägre bland kvinnor med ADHD. Ett mer varierat urval behövs också, eftersom populationen till största delen var manlig (67 %) och vit eller icke-hispanisk (81 %). En stor del av variationen i motståndskraft (61 %) förblev oförklarad; forskare bör överväga andra bidragande faktorer. Självskattningsskalor användes som primärt mätverktyg; mer objektiva rapporteringsverktyg bör övervägas för framtida studier. Att utforska interventioner som uppmuntrar större kompistillhörighet och en stressfrämjande inställning skulle gynna studiens målgrupp.